Nya Tider

Nya Tider

Lilou och John – sanna rockrebeller i samtiden

by Tom Andersson

Boråsbandet Lilou och John har en annan vinkel på vad de gör än andra band i samma genre. De är trötta på det politiskt korrekta samtidigt som de är öppna med att de själva vuxit upp i trasiga familjer. Nya Tider har pratat med bandet om relevant normkritik, historiens snyggaste skivomslag och konstnärliga villkor i en dömande samtid.

Lilou & John från Borås gör kraftfull rock med starka melodier. Sångerskan Lilous djupa röst svävar över tunga melodiska ornament. I bandets videos målas landskap upp som ibland tangerar det surrealistiska och texterna har existentiell slagsida.

Tidvis blir det mardrömslikt – ämnena som rättframt behandlas i lyriken andas både smärta och livserfarenhet. Det hela är inspirerat och välproducerat och skulle kunna spelas på radio flera gånger i veckan. Men bandet uttrycker även stark kritik mot den förhärskande politiska korrektheten – bland annat har de skrivit ett försvarstal för alternativ media på den i dag kontroversiella sajten Motpol.nu. För Nya Tiders läsare är John känd för att ha skrivit debattartiklar om den svenska skolan utifrån sina erfarenheter som lärare.

Inom musikbranchen kan det mycket väl innebära att många mediala dörrar stängs – men Lilou & John backar inte. De är fullt inställda på att bli det första bandet i världen som bevisar att det går att bygga en framgångsrik, internationell musikkarriär enbart genom sociala forum och dissidentmedier. I jämförelse med andra politiskt engagerade artister sticker Lilou & John ut. Deras provokationer är inte på den våldsbejakande eller övertydliga nivå som andra.

Den kriminella hiphopgruppen Kartellen har som bekant hotat riksdagsmän till livet, en annan artist i samma genre uppmuntrade publiken till att bryta sig in på slottet och våldta prinsessan Madeleine och en tredje proklamerade att oliktänkande skulle slaktas som grisar. Det har inte hindrat dem från att delta i underhållningsprogram på SVT eller på något sätt skadat deras karriärer – de har ju etablissemangets ”värdegrund”.

Kommunister som Jerry Williams och Dogge Doggelito kan berätta om sina svåra år i kvällstidningarna, men vad händer då med de artister som avviker från dagens etablerade sanningar och samtidigt är osentimentalt öppna med sina livserfarenheter? Nya Tider ville få reda på mer direkt från bandmedlemmarna.

Utanförskap och trassliga uppväxter gav medvetenhet

Det som förde samman dem från början både som livspartners och som artister, var gemensamma erfarenheter. Känslan av att inte passa in i samhället – det som vanligtvis artister med vänsterideal brukar peka på, var även det som skapade Lilou & John. Även erfarenheter av trasiga familjer finns med i bilden. Musiken och textskrivandet blev ett sätt att få ut frustration och tankar runt de här sakerna.

Trots deras öppenhet med smärtsam personlig problematik, vill de inte framhäva det som ett sorts martyrskap. Det är upp till alla att inte hamna på fel spår. Att acceptera det som hänt och gå vidare är nyckeln.
“De som inte gör det blir självdestruktiva eftersom de aldrig konfronterar sina förövare utan fortsätter bete sig som offer hela livet”, slår Lilou fast i en intervju med Nya Tider.

Originalitet och mod framför likriktning

Bandet, som startades 2015, hyser en hel del musikaliska influenser.
“På vår debut-EP 100 Faces från 2016 är det en blandning av Wagners valkyrior och modern rock/pop”, berättar de.
På den kommande skivan som fått namnet Dissidentica och släpps den 7 april fortsätter utforskandet av olika genrer, som rock, folkmusik, pop och ethno. Målsättningen verkar ligga i just originalitet framför likriktning och det gäller inte bara för musiken utan även för textinnehållet. Det som händer i samtiden engagerar bandmedlemmarna, men de känner inte att de för den delen måste vara försiktiga med att sticka ut åsiktsmässigt. De har en väldigt insatt samhällspolitisk och historisk kunskap i de teman som behandlas.

“Framför allt är skivan gjord för att bryta den tystnadens och skammens kultur som regerar hela Västvärlden i dag. Låtarna behandlar teman som mörkläggningen av terrordådet mot Bataclanteatern, den godhetssignalerande medelklassens kulturkrig mot det arbetande folket, och de förödande effekterna av sexuella övergrepp mot barn.” Förutom de problematiska ämnena behandlar bandet det de ser som positivt, som den nya konservativa gräsrotsrörelsen och det kristna europeiska arvet i USA.

Originalitet och personliga uttryck verkar också vara ett honnörsord för bandet vad gäller konstnärligt skapande överlag. Musiker bör till exempel sluta upprepa det som gjorts sedan 1968, anser de.
“De enda konstnärer som kan imponera på oss är de som inte passar in i de stereotypa mallarna. Vi lever tyvärr i konformismens tidsålder men förhoppningsvis kan ni och andra alternativa medier återknyta till äldre, mer diversifierade traditioner, genom att betona kvalitet framför massmedial likriktning.”

Vänstern i ”reaktionär koma”

Bandets tydliga strävan att göra något personligt glider in i andra besläktade tankefigurer, som kritik mot den politiska korrektheten och likriktning överlag. Det gäller att genomskåda samtiden och uppfinna motvikter, kanske rentav motkulturer, till det som kväver och konserverar.

“Dagens massmediekultur är ofta strömlinjeformad, politiskt korrekt och intetsägande, som om man medvetet vill fördumma människor genom att få dem att varken tänka eller känna. Motkultur blir därmed en revolutionär kultur, baserad på idén att människor ska återknyta till sig själva i stället för att likrikta sig efter några slags politiserade ideal-jag.” Dagens vänster, den som på många sätt genomsyrar kulturområdet, har de inte mycket till övers för, berättar John för Nya Tider.

Han menar att vänstermusiken tycks ha stått still sedan 1968 och hamnat i något slags reaktionär koma sedan 1991.
“Det känns ibland som hela vänsterrörelsen i dag är en ekokammare av godhetssignalerande slagord som ingen längre tar på allvar. Dess primära uppgift är att bekämpa de egna medborgarnas rättigheter och skydda etablissemanget.”
Det som bandet ser som allvarligt är vänsterns annektering av medierna, där bara vissa provokationer, de med ”rätt” politisk färg, tillåts. Det som kan tolkas som regelrätt uppvigling får passera, medan andra resonerande samtidskommentarer betecknas som farliga.

“Om man ser till den så kallade ‘allmänna debatten’ i mainstream-medier, så är allt utom Melodifestivalen och hiphop som handlar om att skjuta obekväma partiledare fullständigt livsfarligt och bör förbjudas. Själva anser vi att det är farliga människor som är problemet, oavsett vad de lyssnar eller ser på. Vi är nog ganska farliga i etablissemangets ögon.”

Censurerade och betecknade som nazister

Osökt snuddar vi vid den politisering som dagens etablerade media underblåst, och det som blivit en realitet för allt fler i Sverige – den politiska censuren.

“Vi har själva blivit betecknade som ‘nazister’, diskriminerats av Sveriges Radio och blivit bojkottade av både musikproducenter och studiomusiker på grund av vårt stöd för yttrandefrihet och demokrati.”
Det är inte särskilt svårt att se vad Lilou & John ser som ett viktigt uppdrag, då det inte bara är teorier utan i första hand egna erfarenheter som legat till grund för det.
“För oss är det dessutom en helig plikt att stå upp för yttrandefrihet och demokrati. Den som inte gör det är antingen ryggradslös eller samvetslös så som vi ser det.”

En känga riktas till den politiska filosofi som sedan länge sagt sig stå upp för grundläggande mänskliga rättigheter, jämlikhet och öppenhet. De betonar att vänstern, genom sin censurvurm och politiska kravbild utgör själva antitesen till framåtskridande och originalitet.

Futurister som vill tillbaka till ursprunget

Lilou & John kan inte betecknas som några bakåtsträvare. Vid ett tillfälle har de titulerat sig som futurister som vill tillbaka till ursprunget. En balans tycks vara idealet.
“Idé- och teknikutveckling är nödvändigt för varje samhälle och varje individ, men också att behålla kontakten med de starkaste rötterna, säger John.”

Centrala progressiva ideal av i dag verkar alltså inte vara bandets melodi, och återigen sticker de ut hakan i ett infekterat ämne:
“Vad beträffar manlighet och kvinnlighet överlag anser vi att pojkar ska växa upp och bli män och flickor ska växa upp och bli kvinnor, säger Lilou.”

På frågan om antinormativitet, som numera nått en nästan akademisk position i samfundet, låter Lilou & John hälsa:
“Nya Tider är väl lite av arketypen för relevant normkritik.”

Lilou & John – true contemporary rock rebels

Borås band Lilou and John have a different angle on what they do than other bands in the same genre. They are tired of the politically correct while being open about growing up in dysfunctional families. Nya Tider has talked to the band about relevant norm criticism, history’s finest album cover and the conditions for artists in a judging contemporary world.

Lilou & John from Borås make powerful rock with strong melodies. The singer Lilou’s deep voice is hovering over heavy melodic ornaments. In the band’s videos, landscapes are painted, that sometimes touch the surreal and the texts have an existential leaning.

Occasionally, it becomes nightmarish – the topics that are dealt with in the lyrics are breathing both pain and life experience. It is all inspired and well-produced and could be played on radio several times a week. But the band also expresses strong criticism against the dominant political correctness – among other things, they have written a defense speech for alternative media on the controversial site Motpol.nu. For Nya Tider readers, John is known for having written articles on the Swedish school based on his experiences as a teacher.

In the music industry, it may well mean that many media doors are closed – but Lilou & John do not back down. They are fully committed to becoming the first band in the world to prove that building a successful international music career can be done through social forums and dissident media only. In comparison to other politically committed artists, Lilou & John stand out. Their provocations are not violent or too apparent like they can be elsewhere.

The criminal hip hop group Kartellen has, as we know, threatened to kill members of parliament, another artist in the same genre encouraged the audience to break into the castle and rape Princess Madeleine and a third proclaimed that dissidents would be slaughtered as pigs. It has not prevented them from participating in entertainment programs on SVT or in any way damaged their careers – they have the establishment’s “core values”.

Communists like Jerry Williams and Dogge Doggelito can talk about their difficult years in the evening papers, but what happens to the artists who deviate from today’s established truths and at the same time are unsentimentally open with their life experiences? Nya Tider wanted to find out more directly from the band members.

Alienation and difficult childhoods gave awareness

What brought them together from the beginning both as life partners and as artists was common experiences. The feeling of not fitting into society – what artists with left wing ideals usually point to, was also what created Lilou & John. Experiencing dysfunctional families are also included in the picture. The music and text writing became a way to get rid of frustration and thoughts concerning these things.

Despite their openness regarding painful personal problems, they do not want to emphasize it as a kind of martyrdom. It is up to everyone not to end up on the wrong track. Accepting what has happened and proceeding is the key.

“Those who do not do this become self-destructive because they never confront their perpetrators but continue to act as victims throughout their lives”, Lilou claims in an interview with Nya Tider.

Originality and courage before conformism

The band, that formed in 2015, has a lot of musical influences.
“On our debut EP 100 Faces from 2016, it is a mix of Wagner’s Valkyries and modern rock/pop,” they say.
On the upcoming album, which has been named Dissidentica and is released on April 7, the exploration of various genres, such as rock, folk, pop and ethno, continues. The goal seems to lie in originality before conformism and this applies not only to the music but also to the text content. What happens in the present engage the band members, but they do not feel that they have to be careful about sticking out. They have firm political and historical knowledge regarding the topics that are being discussed.

“Above all, the record is made to break the culture of silence and shame that governs the entire Western world today. The songs deal with themes such as the cover-up of the terrorist act against the Bataclan Theater, the virtue-signaling middle class culture war against the working people, and the devastating effects of sexual abuse of children.” In addition to the problematic topics, the band deals with what they see as positive, like the new conservative grass roots movement and the Christian European heritage in the United States.

Originality and personal expression also seem to be words of honor for the band in terms of artistic creation overall. For example, musicians should stop repeating what has been done since 1968, they consider.
“The only artists who can impress us are those who do not fit into the stereotypical templates. Unfortunately, we live in the age of conformity but hopefully you and other alternative media can relate to older, more diversified traditions, by emphasizing quality over mass media conformism. ”

The left in “reactionary coma”

The band’s clear pursuit of something personal glides into other related thought figures, as criticism of the political correctness and conformism overall. It is important to see through the present and invent counterweights, perhaps even countercultures, to that which suffocates.

“Today’s mass media culture is often streamlined, politically correct and bland, as if one deliberately wants to dumb people down by making them neither think nor feel. Counterculture thus becomes a revolutionary culture, based on the idea that people should reconnect to themselves instead of trying to mimic some kind of politicized ideal selves.” They have not much good to say about today’s left, who in many ways permeates the cultural area, John says to Nya Tider.

He claims that the left wing music has been standing still since 1968 and ended up in some sort of reactionary coma since 1991.
“It sometimes feels like the entire left-wing movement today is an echo chamber of virtue-signaling slogans that no one longer takes seriously. Its primary task is to fight the rights of its own citizens and protect the establishment.”
What the band looks upon as malign is the Left’s annexation of the media, where only certain provocations, those with “right” political color, are allowed. What can be interpreted as regular incitement may pass, while other reasoning contemporary comments are deemed dangerous.

“If you look at the so-called ‘general debate’ in mainstream media, then everything except the Eurovision Song Contest and hip hop about shooting certain party leaders is completely lethal and should be banned. We think it is dangerous people that are the problem, no matter what they are listening to or watching. We are probably quite dangerous in the eyes of the establishment. ”

Censored and called Nazis

We suddenly turn to the politicization that today’s established media has fueled, and that which has become a reality for more and more people in Sweden – the political censorship.

“We have been called ‘Nazis’, been discriminated against by Swedish Radio and have been boycotted by both music producers and studio musicians because of our support for freedom of expression and democracy.”
It is not very difficult to see what Lilou & John sees as an important assignment, since it is not only theories but primarily own experiences that have formed the basis for it.
“For us, it is also a sacred duty to stand up for freedom of expression and democracy. The one who does not do so either lacks a backbone or has no conscious as we see it.”

They direct criticism toward the political philosophy that for long has claimed to stand up for basic human rights, equality and openness. They emphasize that the left, through its censorship and political demands, constitutes the actual antithesis of progress and originality.

Futurists who want to return to the origin

Lilou & John cannot be described as people pursuing the past. At one point, they have titled themselves futurists who want to return to the origin. A balance seems to be the ideal.
“Idea and technological development is necessary for every society and every individual, but also to keep in touch with the strongest roots,” John says.

The central progressive ideals of today do not seem to be the band’s melody, and again they stand out regarding an infected topic:
“Regarding masculinity and femininity overall, we believe that boys should grow up and become men and girls should grow up and become women,” Lilou says.

On the question of anti-normativity, which has now reached an almost academic position in society, Lilou & John says
“Nya Tider is a bit of the archetype for relevant norm criticism.”